Att skriva blogg om mig

Jag är inte en sån person som brukar ringa när jag mår dåligt. Jag har inga problem att prata om mina problem, inte alls faktiskt, pratar nästan för mycket. Det jag menar är att jag ringer inte folk när jag sitter hemma och känner att jag har ångest över ngt eller mår dåligt. Jag tycker alltid själv att jag ska vara den starka och den som hjälper andra, att jag aldrig kan må dåligt... Det är därför jag inte gråter framför folk, inte vem som helst iaf.

Det jag vill komma fram till är att det finns människor i den här världen som får allt att försvinna just för att jag vet att jag kan ringa er. Jag kanske inte gör det, men det är inte det viktiga. Det är tanken som räknas..

Jag vill säga till er att ni är underbara människor!

Citerar därför några rader ur Outlandish låt Aicha, för att den är fin och att jag hade glömt att den fanns till Linda (fru), Linda E, Emma G, Emma K, Gesesejj, Jana, Madde, Cissi, Anna, Drulle, och min kära bror!

Jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en lång promenad 
Jag skulle låta blicken möta andra ögon, i en främmande stad 
Jag skulle inte ha så bråttom med att träffa nån ny 
Jag är rätt mycket med mig själv, precis som du
Jag skulle andas i det tomrum som blev över om du lämnade mig nu 
 








Jag skulle sitta på ett tåg mot Paris och låta Stockholm va
Jag skulle få den tiden över för mig själv, som jag sagt att jag vill ha 
Jag skulle unna mig att drömma hundra mil genom Europa, om en främling
 lika tillitsfull som du
Jag skulle pröva mina läppar mot nån annan, om du lämnade mig nu 
 

Jag skulle kunna leva utan den där blicken som får mig ur balans 
Jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi till slut har blivit sams 
Jag kanske skulle söka upp kontakter som jag tappat, som 
jag varit med förut nånstans
Jag antar det finns nån du skulle ringa, om jag inte fanns 
 

Jag kanske skulle leta upp nån yngre, som en fjäder i hatten 
Det skulle bli för tomt om ingen fanns där som värmde mig i natten 
Men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd, 
ingen känner mig så väl som du
Jag skulle fastna i min ensamhet igen, om du lämnade mig nu 





 


Jag älskar er allihopa!! Glöm inte att ni är vackrast och underbarast! =)

 
(O nej, jag är inte full, bara sentimental för en gång skull=))

 

Now if there´s so many people that are lonely..
Is´nt it selfish to be lonely by yourself?

Jag känner mig stressad för skolan. Men det brukar fixa sig.. Jag är ju smart ffs :P (Ja, jag har självförtroende...)

Sen känner jag mig också ensam, på många sätt... Sängen känns oerhört ensam, o kall.. Jag tycker inte om att sova ensam. Det e kallt. Jag älskar pussar, mys o pussar.. Jag har nog inte sovit ordentligt på över ett och ett halvt år, det känns som så iaf. Det känns som om jag flyttade ifrån en trygghet, värme och ett riktigt hem och att jag har sökt efter samma sak sedan dess men jag hittar det inte.. Jag är lite för desperat. eller?

Vet jag bara exakt vad jag vill??

Det känns som om det är få personer som verkligen lär känna mig, få som kommer till det stadiet då jag verkligen slappnar av, det är som om jag eller dem tröttnar efter ett tag..

Kan man inte bara bestämma sig för att man vill lära känna någon??

Det gör du inte på 2 veckor eller en månad.. jag menar, verkligen lära känna varandra.

Måste man leka??

Det kanske är så att man måste spela spel, iaf till en viss nivå. Då menar jag även med vänner.. Jag vet att jag själv kan tappa intresset för att bli vän med någon om de är "för klängiga". Det är inget jag är stolt över men det är nog bara så människor fungerar. Jag trivs egentligen bäst med människor som är som jag, översociala och gärna är med så mycket folk som möjligt samtidigt. Jag vill att Alla ska få vara med om de vill..  Jag är ingen typisk "tjej" om man säger så, samtidigt som jag älskar att snacka skit =)

Jag är komplicerad, precis som alla andra

Vissa personer kan såra gång på gång på gång utan samvete, jag förstår inte hur de gör? Jag får ångest om jag inte är iaf någorlunda ärlig mot de jag träffar. Speciellt om de frågar, då finns det egentligen ingen annan utväg. Man sårar minst i längden om man är ärlig. Personen uppskattar detta mer, kanske inte direkt men senare.

Varför har vissa inget samvete??

Måste du få en slägga rätt i huvudet för att förstå? Förstå att man gör illa människor.. Hur svårt är det att vara logisk och sätta sig in i hur "den andra" eller "de andra" känner sig. (Ja, nu kommer logiken igen)

Hur mycket rätt har man att såra en människa??

Två av mina vänner bråkar, ja, ni vet vilka ni är och många andra med. Det blev lite "bloggfight" för några dagar sen och eftersom jag inte kan vara tyst så hamnade jag emellan. Det gör mig ingenting för jag står för vad jag säger, eller säger att jag har fel. Jag ska inte analysera er här, för jag känner ingen av er supersuperbra, men jag säger så här: Det ni bråkar om betyder ingenting.. Ni bråkar egentligen om vem som klarar sig bäst efter att ni gjort slut. Det som är svårt är att vara ärlig och snäll. Det är mycket enklare att vara elak, då behöver man inte känna så mycket. Nu skulle jag inte analysera.. I know, sorry. Kan inte låta bli bara, det jag skrivit är mycket av det jag kände när jag separerade från ett relativt långt förhållande. Bla bla. =)

Hur många påverkas av mina ord och gärningar??

I love you all, I miss you all!!

Miss you the most mammas bebis!!!

Jag:                     -Hej, ungdom tack!  (Ungdom är 19-26 och skolungdom är upp till 19..)
Busschaufför:  -Är du över 19?
                             -Ja
                             -Jag tänkte om du sa fel
                             -Nej, jag är 22
                              -Oj då

Jag har internet!! Weeee!! =)

Jag måste börja om, börja tänka om och börja leva ett nytt liv. Jag är i en ny stad med nya människor och jag måste släppa allt gammalt som ligger där i bakhuvudet.. men det är svårt, väldigt svårt.

Jag sover dåligt på nätterna för att jag inte kan sluta grubbla på allt. jag är nog en grubblare.. MÅSTE ALLT vara logiskt som jag gör??? Jag blir så trött ibland.. trots att jag tror att jag lägger fram röda mattan för mig själv och att ingenting kan gå fel så går allt fel ibland.

Jag är svartsjuk.. mest på alla som har ngn, jag vill också ha någon.. någon som vill ha mig.. bara mig för den jag är.. låter klyschigt men det är så. Jag är mest svartsjuk på en person.. Vårt liv tillsammans tog slut för ett och ett halvt år sen och han har skaffat en ny tjej (som jag för övrigt tycker om) men jag är svartsjuk, varför ska han ha allt som jag vill ha. Va och fika med honom i helgen när jag va hemma, alltid lika trevligt. Jag tror inte att det finns nån som förstår mig lika bra som han.. och det finns ingen annan som vet allt om mig heller för den delen.

Sen känner jag mig skadad.. Jag tror inte att jag kan träffa en kille utan att tro att han ska stampa på mig. Jag tror alltid att killar är oärliga och att de inte menar allvar.. de vill bara få mig i säng.. Lustigt nog är det, tyvärr, så att de bevisar att jag har rätt om och om och om och om igen.. Det är så det känns iaf. Men jag är ju inte så gammal så hoppas väl att jag hittar rätt tillslut.. men jag vill NU =)

Ibland blir jag blyg, och det går emot  mina principer =) ja, faktiskt. Hur kan jag vara så fruktansvärt "oblyg" när jag ser mig själv som jätteblyg? Jag går emot mig själv, den jag är.. Jag tvingar mig själv att ta till logiken för att finna svar. Svar på allt jag grubblar över, men tydligen är inte alla andra lika logiska som jag och då är det svårt att ta till den metoden. =) Men jag tvingar mig själv ändå att så ofta jag kan använda mig av förnuft och logik, i alla fall i efterhand och i mitt huvud, men snart så tror jag att jag analyserar sönder mig.
Hur slutar jag? Hur somnar jag?