Att känna sig stressad och ensam
Jag känner mig stressad för skolan. Men det brukar fixa sig.. Jag är ju smart ffs :P (Ja, jag har självförtroende...)
Sen känner jag mig också ensam, på många sätt... Sängen känns oerhört ensam, o kall.. Jag tycker inte om att sova ensam. Det e kallt. Jag älskar pussar, mys o pussar.. Jag har nog inte sovit ordentligt på över ett och ett halvt år, det känns som så iaf. Det känns som om jag flyttade ifrån en trygghet, värme och ett riktigt hem och att jag har sökt efter samma sak sedan dess men jag hittar det inte.. Jag är lite för desperat. eller?
Vet jag bara exakt vad jag vill??
Det känns som om det är få personer som verkligen lär känna mig, få som kommer till det stadiet då jag verkligen slappnar av, det är som om jag eller dem tröttnar efter ett tag..
Kan man inte bara bestämma sig för att man vill lära känna någon??
Det gör du inte på 2 veckor eller en månad.. jag menar, verkligen lära känna varandra.
Måste man leka??
Det kanske är så att man måste spela spel, iaf till en viss nivå. Då menar jag även med vänner.. Jag vet att jag själv kan tappa intresset för att bli vän med någon om de är "för klängiga". Det är inget jag är stolt över men det är nog bara så människor fungerar. Jag trivs egentligen bäst med människor som är som jag, översociala och gärna är med så mycket folk som möjligt samtidigt. Jag vill att Alla ska få vara med om de vill.. Jag är ingen typisk "tjej" om man säger så, samtidigt som jag älskar att snacka skit =)
Jag är komplicerad, precis som alla andra
Vissa personer kan såra gång på gång på gång utan samvete, jag förstår inte hur de gör? Jag får ångest om jag inte är iaf någorlunda ärlig mot de jag träffar. Speciellt om de frågar, då finns det egentligen ingen annan utväg. Man sårar minst i längden om man är ärlig. Personen uppskattar detta mer, kanske inte direkt men senare.
Varför har vissa inget samvete??
Måste du få en slägga rätt i huvudet för att förstå? Förstå att man gör illa människor.. Hur svårt är det att vara logisk och sätta sig in i hur "den andra" eller "de andra" känner sig. (Ja, nu kommer logiken igen)
Hur mycket rätt har man att såra en människa??
Två av mina vänner bråkar, ja, ni vet vilka ni är och många andra med. Det blev lite "bloggfight" för några dagar sen och eftersom jag inte kan vara tyst så hamnade jag emellan. Det gör mig ingenting för jag står för vad jag säger, eller säger att jag har fel. Jag ska inte analysera er här, för jag känner ingen av er supersuperbra, men jag säger så här: Det ni bråkar om betyder ingenting.. Ni bråkar egentligen om vem som klarar sig bäst efter att ni gjort slut. Det som är svårt är att vara ärlig och snäll. Det är mycket enklare att vara elak, då behöver man inte känna så mycket. Nu skulle jag inte analysera.. I know, sorry. Kan inte låta bli bara, det jag skrivit är mycket av det jag kände när jag separerade från ett relativt långt förhållande. Bla bla. =)
Hur många påverkas av mina ord och gärningar??
Svara gärna på mina frågor om ni kan.. Commentz pleeze!! =)
I love you all, I miss you all!!
Miss you the most mammas bebis!!!
love ya å hoppas allt va ja kan att du kommer hem den 29e *pöööössa*
vilken sööööt hund (: haha ja ska sluta klänga, tar piken, fan ;) puss
du är så klok, svårt att ta in allt, klart att man måste hänga efter dej då;) söt hund förresten!
Jo det är svårt att gå från en tvåsamhet till att vara själv, och det är ännu svårare att sköta det snyggt.
Förhoppningsvis kommer man kunna att vara vänner i framtiden, men just nu är nog det hela för nära inpå tyvärr.
