Att skriva blogg om mig

Jag kände att det var dags att börja skriva seriös. Jag har alltid tyckt om att skriva. När jag va liten så skrev jag små berättelser och framför allt rim. Det är synd att jag tyckte att det var löjligt efter ett tag och slängde allt, hade varit kul att ha kvar.
Jag har inte kännt för att skriva på ett tag men igår kom det tillbaka.. Jag tjatar ganska mycket om hur kär jag är men jag tycker att det är väldigt intressant att försöka sätta ord på känslor. Tänkte inte publicera det här egentligen men jag gör det nu ändå, för frugan tyckte det :P

Han var en sådan kille som man stannar till för, en person som kan lysa upp ett helt rum bara genom att le. Han strålade på något egendomligt sätt vilket gjorde det svårt för mig att avstå från att iaktta. Att bara stå där och betrakta gjorde mig nöjd, jag krävde inte mer. Det kanske kan liknas vid en tonårsförälskelse men liknelse eller motsvarighet sak samma, det var känslan. Kanske var det bara jag som såg, kanske var det det som kom att vara speciellt, kanske fanns en del av ödet på denna högljudda, mörka och trånga nattklubb. Det kändes surrealistiskt att träffa mannen i sitt liv på ett sådant ställe. Jag reflekterade inte så mycket över det när jag gick hem. Jag kan dock minnas att jag kände någonting den natten, lite tonårsaktigt kunde jag finna mig själv minnas bilden av denna människa som jag, som inte är speciellt blyg av mig, inte kunde ta mod till mig att gå fram till.

Den dagen vi kysstes var den bästa dagen i mitt liv, det vet jag nu. Berusad av både alkohol och hans närhet fick mig ytterligare på fall. Jag föll tillbaka i tiden, tillbaka till högstadiet. Jag fann mig själv fnittrande och alldeles varm i ansiktet. Jag har aldrig haft någon benägenhet att rodna men den här kvällen satt troligen de rosande kinderna kvar ända in på morgonen, den morgonen, som han fick mig att känna mig älskad för första gången på länge. Jag blev så överväldigad av intimiteten att jag själv tog initiativet att gå därifrån. Jag blev troligen rädd för känslor, känslor som jag hade redan då, känslor som jag inte ville ha, känslor som oftast slutar i tårar.

Det räckte med tolv timmar, sen var jag fast. Jag kunde inte förstå vad han gjorde med mig. Aldrig har någon etsat sig fast på ett sådant sätt i mitt huvud och när han ett dygn senare beskriver exakt samma känsla som jag förstod jag att det var någonting speciellt med oss två. Från den dagen har jag inte släppt honom ur tankarna en enda gång. Från den dagen har han ingenting annat än visat mig trygghet, kärlek och förtroende. Från den dagen är det Vi. Från den dagen är jag komplett.