Att skriva blogg om mig

Ja, jag mår inte bra för tillfället.. Nu vet jag inte varför jag skriver om det här men jag känner att jag måste skriva av mig..
Så allvarligt är det inte, har nog bara någon släng av höstdepression eller nåt.
Jag känner att jag inte riktigt trivs i Jönköping, o det e ju fel då det är Jönköping som ska vara mitt hem nu.. men jag är ju inte här så ofta, åker hem hela tiden..
Nu är det ingenting speciellt i (betonar i) Jönköping utan mer vad som INTE finns i Jönköping.
Jag bor själv, vilket jag typ aldrig gjort på riktigt riktigt, har ju mest hängt hos andra jag känner osm bor runt omkring. Jag menar, när jag bodde vid Katedral så va jag typ alltid hos Cissi o sov tillome på hennes soffa, åt hos henne o allt. Sen flyttade vi alla in i Kollektivet... kära kära kollektivet. Aldrig ensam när man bodde där. O sen bodde jag hos Linda.. Jag bodde i en resväska men det spelade ingen roll.. jag va aldrig ensam. O innan detta så bodde jag ju med Henke i nästan 4 år, där jag hade ett riktigt hem med hemlagad mat, köksbord, sovrum med dubbelsäng, bil ( o ibland bilar) garage, ja, ett liv, så känns det.. Jag HADE ett liv när jag va 17-18 men inte nu när jag är 22???? Why? Borde det inte bli bättre? Jag HATAR att vara ensam. O nu kastar jag inte skit på några av mina vänner för då har ni missuppfattat. Jag Älskar er Julia o Emma o utan er hade jag troligen flytt hem för alltid vid det här laget. det jag menar är egentligen att jag inte passar som singel. Jag vill ha ett LIV! Ett hem... Ni (Drulle o Emma) jobbar ju ofta o har redan era liv här, jag har börjat om. Jag är van vid att ha 30.000 (överdriver lite) vänner runt omkring mig så det finns alltid nån som har tid om man har tråkigt. Jag har aldrig i hela mitt liv tagit det lugnt och det är så jag tycker om att leva.. Jag vill ha folk runt mig hela tiden helst =)
Mamma berättade tillome att när vi va små så va vi tvugna att flytta från vår dagmamma till dagis för att dagmamman skulle få barn. Min bror (som alltid vill ha det tyst o lugnt o ganska få människor omkring sig) va utom sig och ville ABSOLUT INTE vara på något dagis med en massa barn. Jag däremot var överlycklig och sprang till dagis typ varje dag och lekte med alla som ville.
Så jag är nog bara sån helt enkelt..
Folk säger att jag inte ska vara så desperat men vad ska jag göra när jag bara vill ha lite närhet?? Jag vill inte bara hångla när jag är full, eller gå hem o ha ett "one-night-stand". (Trots att man kanske går den vägen ibland) hehe.
Jag känner mig helt enkelt bara nere.. men det går nog över snart..
Jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen.. jag vill helst bara gräva ner mig någonstans.. Jag vill fly, o det är det jag gör när jag åker fram o tillbaka till Linköping-Stockholm-Linköping-Jönköping o så igen o igen.. Men jag kommer fortsätta göra det ett tag.. för jag ser ingen annan utväg, jag mår ju som bäst när jag gör så..
Jag har troligen fått jobb här i Jönet på en restaurang o då kommer jag att jobba helger mest så jag tvingas snart att stanna här. Då kan jag bara acceptera det.. Jag kommer nog någonstans i livet snart, eller nej, nu ska jag inte va så.. Jag är redan på väg såklart.......

Jag älskar er mina underbara vänner!! Glöm inte det!
Me like you long time!! =)