Att skriva blogg om mig

Det finns människor i den här världen som är deprimerade. Det bara är så, alla är vi väl ändå någon gång deprimerade själva, om det så är en "endagsdepression" eller en jättederpresion som håller på i flera år.

Jag är så trött på att höra folk som säger saker som:
-Ja, men hon hamnade i en depression och nu hör hon inte av sig längre..
-Ja, men vad ska jag göra då? Hon pratar ju inte med mig ändå..
eller
-Kan hon inte bara vara glad, hon har ju inget dåligt liv heller (vilket är det dummaste jag hört)

När du är i en depression så kan du inte bli glad. Vet inte exakt hur man säger men hjärnan utsöndrar inga "lyckoenzymer" längre.. Så det är därför du får tabletter, för att den ska börja göra det så att du KAN bli glad. (ja, ni förstår vad jag menar hoppas jag, trots att jag inte kan medicinska termer o sånt)

O varför skulle personen som är i en depression prata med dig. Hon har ju en depression!! Du kan ju självklart lyssna om människan har någonting att säga men om hon inte har det så hjälper det faktiskt att bara sitta där. *chock*!!

För ni som inte visste det så handlar vänskap om just det...

Gå dit och ställ dig och diska eller städa eller läs en bok och bara va där!!

Ja, nu är jag arg, som vanligt, hehe..
Men som jag och frugan brukar säga: Tänk steget längre, snälla!!

Allt handlar väl ändå om logik!?!?

(Förresten så pratar jag inte om mig, om ni nu trodde det)