Att skriva blogg om mig

Ja, det är ett ***** tjat om att jag nämner min fru för lite på min blogg. Själv tycker jag att jag nämner henne ganska friskt. Ja, till saken, som ni flesta vet så är jag gift. Min fru heter Linda Dovander. Vi är väldigt kära i varnadra min fru och jag. I fredags till exempel så visade vi vår kärlek öppet på blue heaven då hon hoppar upp gränsle över mig o hånglar upp mig. Ja, denna kärlek, den går inte att motstå. Sen har jag kommit på att vi är ganska lika på ett sätt. Vi tar ingen skit. Enda skillnaden är att min fru gärna tar till våld och är inte rädd för att gå fram till ett gäng och mucka om hon känner sig stött. Jag däremot, som egentligen är precis lika arg, jag går åt andra hållet, från bråket, fram till poliserna på gatan och säger till dem att de ska hålla ett öga på "de där idioterna" längre upp på gatan för att de beter sig just som idioter. Hon är ju så underbar, min fru. Vi tjafsar som ett gift par också så att vårt "barn"/hyttslampa/Geas ibland tar illa upp och tycker att vi ska sluta bråka offentligt. Ibland blir det missförstånd i himmelriket. Då tycker frugan om att ta till våld. Ja, våld. Detta har hänt 2 ggr. En gång utanför platens och så i fredags utanför blue heaven. Ja, hon blir lite "agro" ibland min kära fru, men hon slår aldrig hårt, men jag är så skör så jag grinar ändå. Hon ber ju alltid om ursäkt också, min älskling. Det samtalet brukar låta så här:

-Varför slåss du för, jag älskar ju dig?
-Men förlåååt, jag hörde fel, förlåt, jag älskar ju dig!
-Varför är du så elak, jag skulle väl aldrig säga nåt dumt om dig, jag älskar ju dig!
-Men sluta grina nu, jag säger ju att jag älskar dig..
-Jag tycker du är dum, du bara slår mig..
-Men jag älskar dig jue!
-Jag älskar dig med, det gjorde inte ens ont..

Ja, så är det. Äkta kärlek..