Att skriva blogg om mig

Det kan vara det värsta som finns. De flesta har nog ändå varit med om det och det är hemskt när man själv inte har kontroll över sina känslor. De bara finns där utan att du vill. De kommer ju helst fram när man är onykter också, olägligt nog..

De olika stegen vid ett fullfjädrat "Playadsenario"

• Kärlek
• Förnekelse "Han kanske bara är försiktig"
• Insikt "Varför svarar han inte? Aja, tyckte inte om honom ändå"
• Förnekelse "Oj, nu kanske han har tänkt om, han skriver ju ändå puss i sms:en"
• Illusion "Jag är störtkär"
• Förbannad och lurad "Vad fan! Han är inte riktigt klok, varför gör han så?"
• Depression "Jag som trodde att han tyckte om mig"
• Insikt "Jag skulle aldrig röra honom med en tång"
• Förnekelse "Aldrig röra honom? Har jag aldrig sagt, han är ju jättego"
• Totalskadad "Varför har jag gjort det här mot mig själv?

Det jobbiga är att när man har kommit till stadie 3, Insikt, så kan man ta sig ur, men gör man inte det så är det nog kört.
Jag kunde iaf inte släppa taget. Kanske handlar det om att du redan har blivit så pass sårad så att du försöker läka, försöker rätta felen men istället bara gör det värre...
Det känns som om (för mig iaf) så var det bara att vänta till jag kommit till insikt just om att jag var totalskadad så att jag kunde släppa och gå vidare. Jag önskar på ett sätt att det aldrig hänt men samtidigt så är det en del av mig. Jag har lärt mig en läxa..
Att försöka ta sig ur med hjälp av att ha ett annat förhållande ser jag som omöjligt det också då man egentligen bara spelar på den andra personens känslor och vill bara att den egentliga killen ska bli svartsjuk..
Det enda som hjälper är nog att förutse innan det händer...

Det viktigaste är att jag iaf har tagit mig ur och är nu hur lycklig som helst. Det kan alla göra.. Dock känns det sjukt långt borta när man är i situationen.

Puss på er alla underbara!