Att skriva blogg om mig

Är det verkligen så, som alla säger, att du måste lära dig att leva med dig själv innan du kan leva med någon annan?
Att man hittar någon när man slutar leta?
Ja, alla de där.. som jag har hört många många gånger..
Jag tror inte på det längre. Jag har nog aldrig varit så desperat efter att träffa någon som jag va för en månad sen. Jag hade precis filosoferat så pass mycket att jag hade kommit fram till att jag inte lever ordentligt ensam. Jag är inte jag när jag är singel. Singellivet för mig är bara en paus, ett uppehåll, ett sökande efter bekräftelse. Jag hade inte ens kysst någon på 4 månader när jag träffade Sibbe. 4 månader!!!!???!?!?!?! What!? (Frugor räknas inte) Jag tror att jag väntade. Som jag skrivit längre bak så var jag inte ett dugg sugen på något random sex eller flörtsms fram och tillbaka som slutar i katastrof. Jag hade kommit till en gräns där jag va trött på att vara singel. Det kändes som om jag varit det för länge..
Jag hade ju inte dåligt självförtroende trots allt. Jag går alltid omkring och säger att jag är snygg eller att jag minsann är den bästa flickvän man kan få eller den som inte gav mig en chans borde ångra sig. (Nej, jag menar det inte alltid men det boostar självförtroendet om man säger så högt =))
Man hittar någon när man slutar leta!?
Ja, det kanske bara har ett annat syfte, den där meningen än vad jag har trott.
Jag skulle vilja säga; du slutar leta när du har hittat den rätta...
Vad tror ni?