Att skriva blogg om mig

Jag har svårt att se saker från den ljusa sidan, det känns lite som när jag va i puberteten. Alla mptgångar känns jobbigare än vanligt. Jag har ett tryck i bröstet nästan hela tiden, jag känner mig trött och hängig. Alla nedlåtande kommentarer får mig att brista eller bli förbannad och jag skulle kunna skrika åt nästan alla att bara låta mig va.

Nu har vi bestämt oss för att åka till high chaparall på midsommar, det ska bli skönt att komma bort igen, trots att jag har varit borta lite mycket nu kanske, men har ju inget annat för mig. Jag hoppas bara att jag inte "flyr". Men nu känns det som om det är det jag vill. Jag vill inte vara här, det känns som om alla bara drar i mig på nåt sätt.. jag är ju en sån person som vill vara ALLA till lags, men nu vill jag inte det och det är nog därför jag får lite ångest.

Har kommit på att jag nog måste lära mig att inte göra nåt alldeles ensam, och med att inte göra nåt menar jag inte sova eller kolla tv som jag brukar. Nu till exempel ska jag ut till parken och borsta hunden, sen tänkte jag städa lite och kanske ta en promenad eller nåt. Hmm.. det är lustigt hur känslor kommer fram enklare och bättre när man skriver.. känns skönt att jag alltid har haft lätt för att skriva, trots att jag inte direkt försöker skriva "rätt" i bloggen =)

Puss på er alla härliga människor!!

åkte ner med Linda och Lena (lindas mamma), som för övrigt heter Charlie där nere och ingen vet att hon egentligen heter Lena..skumt. Jag har haft så fruktansvärt roligt, jobbigt, men roligt. Min sömnbrist är inte att leka med och inte heller min träningsvärk.. det gör ont.

Vi kom ner i torsdags och började parta. Drack kopiösa mängder alkohol så jag var redigt på lyset då =)

På fredagen va det bara att gå upp kl.8 trots att vi festade till 3. Det gick otippat bra måste jag säga, går och hämtar våra fina mexico-kläder o traskar till restaurangen i hettan.. Väl där fick vi veta att vi inte behövdes förrän kl. 2 så vi gick o turistade istället jag o linda. Kollade shower o hälsade på gamla vänner. När vi kom tillbaka till mexico så sa chefen att vi kunde få ledigt hela dan.. så vi sprang hem o la oss för att sova innan hon skulle ändra sig =) Sen blev det självklart öl på kvällen men inte lika mycket som dan innan..

Dagen efter va en lång dag.. ska dock korta ner den för jag orkar inte skriva.. Vi började vid 10, restaurangen stängde 18 men då hade ett sällskap beställt öl och tequila så jag fick stå o servera dem det. Efter det va det bara att duka alla bord för vi skulle ha 50-årsfest på kvällen. vi hade en timme på oss att duka upp buffé och bord till 110 pers. o vi va bara 5 st. så det va tur att säkerhetsvakterna hjälpte till. men vi hann i alla fall! Det va en jobbig kväll med arroganta människor men vi klarade oss igenom den med och slutade jobba runt 23. Sen va det bara att börja parta igen..

upp på söndagen o jobba och fick sluta tidigt, vid 13. så det va skönt, då kunde vi turista lite till o åka tåg med ett något annorlunda tågrån samt titta på indianshowen. sen drack vi öl o margaritas! asagott! ...fyllo *harkel* hehe..
men jag slutade dricka tidigt för vi åkte ju hem tidigt idag..

sum summarum.. jag har haft skitkul så vi drar väl dit snart igen o hälsar på alla..!!

nu ska jag gå å ta en värktablett, eller två o sen slänga mig i soffan! såå skönt! är för trött för att skriva mer nu..

Puss

Jag har, i min alldeles egna ensamhet, kommit på att det finns ingenting som heter "jag orkar inte". Vad är det? Är du så sjuk och eländig att du inte "orkar"?? Det finns, "jag är trött, för jag har sovit dåligt" eller "Jag har för mycket att göra" eller liknande. "Jag orkar inte"... ?? Den frasen måste komma från någon i djup depression eller nåt. Jag är iaf trött på att höra den bara för att man inte vill. Jag menar, jag använder den också, men efter min snilleblixt så använder jag den bara på skämt..

Förresten så drar jag till High Chaparall nu, för jag orkar inte vara hemma!!!

Puss

Jag har kommit på att man kommer långt genom att fråga om hjälp, det e inte många svenskar som gör det..hmm undrar varför.. Idag frågade jag en tjej om vägen till busshållplatsen, då gick det ju mycket fortare. Lägger man manligheten åt sidan när man ber om hjälp? Är det bättre att irra runt? Jag ska fråga mer iaf..

Jaha, här va det varmt, det känns ungefär som utomlands och som om jag får värmeslag hela tiden. Jag va inne i stan förut o fikade med Anna. Det va kul att se henne igen.. men varmt =) Hon och Calle kanske kommer hit sen o grillar, det vore kul, vill ju inte sitta helt själv med bara johns killkompisar..

Men men, jag ska inte klaga på värmen mer, tänkte bara säga att det va ett superbra beslut av mig att åka.. skönt att komma bort som sagt..från allt

Nu sitter jag i Göteborg, hos min bror. Jag åkte mitt på dan idag till Mariestad för att hälsa på Cissi när hon jobbar. Kommer hon inte hem så får man helt enkelt åka till henne..

De stog på willys i mariestad och det va ju lite trubbel att hitta dit.. inte till Mariestad, men till willys.. det blev nog lite svordomar och en och annan: Så j-la stort är det väl inte här så willys borde väl ändå ta upp en stor del av stan.. men inte, willys va borta, syntes ingenstans, så jag fick lägga min manlighet åt sidan och fråga efter hjälp.. då hittade jag =)

Väl där försökte de båda (något skadade) telenorarbetarna få mig att ragga kunder till dom, det gick inte.. bara en gång, då jag skulle ut o röka och säger till en kille att "gå in där, så får du en mobil, jag lovar" Han va snabbt framme vid disken =)

Den bästa stunden idag va när jag var mitt ute i skogen, någnstans mellan askersund och laxå, stannar bilen, inser att mobilen har dött och att ingen egentligen vet var jag är (drog ju iväg ganska snabbt) o bara lyssnar på tystnaden.. Om jag inte hade lovat saker (som vanligt) hade jag nog fortfarande suttit där i min sköna sköna ensamhet

Så nu sitter jag här, och tycker faktiskt att det är ganska skönt att bara va.. ingen som drar i en eller förlitar sig på en eller vill nåt eller är ledsen eller glad eller jobbig eller bara allmänt trög och barnslig.. orkar knappt tänka på det just nu.. Jag bara Är! Fruktansvärt skönt!!

Puss

Jag gjorde ett arbete i filosofi för ett tag sen där jag skrev ner allt jag tänkte och tyckte om livet.. nästan allt. Jag tänkte att jag skulle publicera den här(dock något reducerad), för den beskriver ganska bra hur jag tänker...

Jag är en enkel person. Jag tänker logiskt, agerar logiskt och ser mig själv som enkel att umgås med. Trots detta, finns det människor som inte skulle kunna umgås med mig och det finns människor som jag själv inte skulle vilja ha i min innersta krets. Människor är olika, vi tänker olika, vi agerar olika. Det är detta som gör oss mänskliga.  Det finns normer som de flesta håller sig inom när det gäller radikala åsikter. Samtidigt finns det moral i samhället som inte tillåter personer att uttrycka de åsikter som man har. Det måste först "bli okej" att tycka så.

Man ska alltid göra det som är bäst för en själv, om det så gäller att göra alla andra lycklig och dig själv olycklig så ska Du slutligen tjäna på det i slutändan. Detta tycker jag är någon sorts grundstomme i filosofin. Detta är också min egen filosofi, att sätta sig själv först. Varför har vi annars en överlevnadsinstinkt. Vi är menade att kämpa för våra liv, mår vi inte bra, då märks det, på många sätt. En nyttig och samhällspräglad person lever efter att göra gott för att må gott.

Att alltid följa moral och etik ser jag som en omöjlighet, om inte omänskligt, för att uttrycka det ytterligare. Det går inte att hela tiden följa alla regler eller att handla så som alla andra tycker konstant, hela livet. Människan är dum, som Machiavelli skrev i Fursten. Det håller jag med om, människan är dum, väldigt dum. Jag ser mig själv som smart och det borde alla göra, för att jag anser att det är endast då som man verkligen kan ta till sig allt som livet har att erbjuda. Om du inte tror att du kan, hur ska du då kunna. Om du tror att du är dum, hur ska du då gå vidare och lära dig någonting nytt. Människor fungerar logiskt, frågan är varför inte fler agerar logiskt. Allt för få tränar upp sig själva till att se och tänka innan gärning, innan agerandet. Det är detta som gör människor dumma. Men samtidigt smarta, för många personer vet och ser detta men väljer att avstå från logiken. För att vara logisk betyder också att du alltid ska vara det och om du inte är det blir du dömd. Troligen av dig själv, men dock.

Att tro, tycka, fundera, klura och stå för saker kan vara mycket simpelt, men att sen leva efter detta måste vara svårt, för vem som helst. Allla människor måste ändå vara mänskliga, det är väl ändå ett faktum? Människor gör misstag, alla gör det, det är ingenting fel med det. Det är erfarenheterna som gör dig stark, egen och inriktad på framtiden.

Det här är inte hela texten för jag hade inte hela på nätet, men jag ska lägga till resten senare..

Och om ni nu ska läsa detta så läs förståndigt, försöker inte trycka ner någon eller sätta mig själv på en pedistal =)

Puss

Då så, ska man kanske starta en blogg. Jag kommer troligen att sluta skriva i den ganska snart, det har en tendens att bli tråkigt efter ett tag..Det har blivit det förr. Vet ju inte om nån kommer läsa den heller i o för sig men det är skönt att skriva av sig ibland..

Idag har jag mått dåligt, ångest hit och dit men det får man leva med helt enkelt.. Jag kommer ju må bra snart igen. Så som existantialisterna sa: (som jag har lärt mig på komvux=))
Ångest är en del av livet, det är så du vet att du Är.

Imorgon ska jag åka till Gbg till min bror, han är snäll han... Jag sa till honom att jag kunde behöva komma bort ett tag och då sa han att jag akulle få min egen nyckel och stanna hela veckan. Jag ska bara stanna till onsdag, för jag har lovat min fru (linda) att jag ska komma hem och baka en rosa tårta åt henne på onsdag. Hon fyller ju faktiskt år på torsdag, så är man gift så är man, det är bara att komma hem.

Jag vet dock inte vad jag ska göra i helgen, jag vet vad jag ska göra men jag vet inte hur. Det är bal på lördag, Jessikas, så den ska jag självklart gå på, om jag inte drar en roadtrip för mig själv igen iofs. Men på fredag är det club session o jag kan inte bestämma mig för om jag ska gå. Lilltjejen ville ha sovplats så man kanske ska ta sig i kragen o traska dit, jag va ju faktiskt inte med mina tjejor på kryssen i helgen, vilket jag är lite ledsen över, men men.. det går ju båtar hela tiden...=)

Sååå, vem är jag, vad gör jag, vad händer? Fråfor jag får besvara senare.. blir lite svårt när man mår piss.. Man har liksom en helt annan livsfilosofi då...